NÄR GODISET SLUTAR FUNGERA….
Inom positiv förstärkning (+R) använder vi godis för att förstärka ett visst beteende, då blir det mer sannolikt att hästen kommer utföra just det beteendet igen. De allra flesta hästar är motiverade av godiset och lär sig snabbt att utföra det du hade tänkt dig. Men en dag när ni är i paddocken och du har laddat med godis, så slutar hästen vara entusiastisk. Den ser lite disträ ut och anstränger sig inte särskilt för att leta efter vad du vill att den ska göra. Den utför övningen sämre eller inte alls längre. Kanske till och med lämnar dig för att göra något annat. VAD HAR HÄNT?
Hästar är måna om att göra rätt, de vill gärna vara till lags men de vill att vi ska vara glada och nöjda. Det viktigaste av allt är att vi är TACKSAMMA för det vi får. Du kan ge din häst hur mycket godis som helst, men om du inte är uppriktigt glad och visar din uppskattning, så kan den förlora sitt engagemang inte bara för övningen utan för hela eran relation.
Detta är en läxa Joanna fick uppleva nyligen, hennes gulliga lilla MATVRAK ansträngde sig inte längre, började tappa lusten igen, precis som innan mat kom in i bilden. Vad hände?
”Snaelilja hade väntat vid grinden och gnäggat varje gång jag gick dit för att hämta en häst. Eftersom hon stod där så villigt så gick jag in i hagen och tänkte att vi kunde utföra hennes styrke-övningar där vid grinden. Hon kan det väl, hon brukar bjuda på det själv för att visa hur duktig hon är. Med tiden hade detta dock påverkat min syn av henne och framförallt mina krav. Så när hon böjd på en halvdan ansträngning belönade eller tackade jag henne inte, hon kan ju bättre!
Jag levde i ett minne av igår utan uppskattning till vad hon erbjudit, utan den gränslösa kärleken som bör finnas där OAVSETT vad hästen gör. Det vet jag nu. För vi fortsatte i några dagar i en dålig spiral där hon snart knappt ville utföra hennes tidigare favorit-övningar.
Eftersom jag har andra hästar som också ville lära mig denna läxa av uppskattning så kom jag på det ganska snart, att hon är ju underbar vad hon än gör. Om jag blev glad och tacksam för det lilla hon gjorde – ja då fick jag på tredje försöket precis det vi haft tidigare. En villig och stolt häst som självmant erbjuder en ansträngande övning. Likaså var hon modigare och ledde mig glatt ut på äventyr längre än hon vågat tidigare. ”
Detta visar tydligt att hästarna är ute efter mer än att få mat av oss, de tycker om att träna, lära sig nya saker och framförallt att LÄRA OSS att bli bättre människor. Det spelar mindre roll om vi hotar eller lockar, om vår häst inte tycker om hur VI känner oss, HUR vi ber om något och OM det ger oss båda en bra känsla – baserad på harmoni och kärlek.
Vissa hästar har aldrig fått friheten till att uttrycka sig, om sig själva eller speciellt om deras människor. Vissa hästar tar sin integritet på mycket stort allvar och tillåter sig inte utnyttjas, Snaelilja är en av dessa hästar, inget i den tidigare träningen har ”fungerat”. Med en ändrad attityd till tacksamhet och tillsammans med en belöningsbaserad träningsmetod har det fått henne att till och med erbjuda passage! (Utan tidigare träning till det ska tilläggas)
Var TACKSAM för det du har idag så kan vi lova att din häst kommer att fortsätta göra sitt bästa även i framtiden!
På bilden ser du Anne Dirksen- Hästinstruktör och ardennerstoet Vinette, citatet kommer ifrån boken Tänk dig fri av Susanna Davidsson